En anekdot från Tokyo

Detta är vad vi först tänkte ta upp, och vi hoppas att denna get er blodad tand och bara gjort er mer sugna på att resa. Här följer en kort historia om två skribenters första timmar i Tokyo på resa för att besöka en svensk vän.
“Jag och Erik hoppade på tåget in mot staden. Efter att just ha hyrt en mobil på Flygplatsen och ovetande lämnat den sista utposten av engelsktalande, gav vi oss in mot staden.

Vi hade fått veta av Johan att vi skulle åka till en av de sista stationerna som hette Shinjuku och där byta om Shimotakaido där han bodde. Vi hade ingen aning om vi var på rätt tåg, men hoppades. Vi träffade en amerikan på tåget, som egentligen var på väg mot Korea men först skulle till Oeno, den första västerlänningen vi hitintills sett och började snacka. Vi berättade om vårt första mötte med japansk kultur, en affärsman som hade sprungit ikapp oss igenom en halv terminal bara för att lämna tillbaka en penna jag hade glömt i rökrummet. Vi höll båda artigt masken, och bugade djupt tillbaka när han återlämnade den försakade ägodelen, väntade tills han hade hunnit en tio meter, och bröt sedan ut i ett asgarv.
Efter en timme visade det sig att vi hade gått på rätt tåg och vi var nu följdaktigen i Shinjuku. Jag hade självfallet inte riktigt lyssnat på min väns instruktioner, övertygad om att det skulle lösa sig. Tryggt gick jag fram till en biljettautomat. Och tappade hakan. Panikringde Johan.
“Vad i helvete är det här? Hur betalar vi? Var ska vi? Och hur läser man av den här kartan? Det är ju säkert hundratals stationer… Man behöver ju en universitetsutbildning för att förstå det här?!?
Johan bara skrattade, sa åt oss att ta det chill. Efter ett minuts förklaring satt vi på rätt tåg mot vårt livs äventyr!”